Så var börjar jag?
I morse när jag kom till skolan fick jag inte komma in. Visst jag var där tidigt och allt det där, men jag har ett kort som ska ge mig tillträde. Det funkade inte. Jag gick runt skolan och prövade alla ytterdörrar jag hittade, utan att komma in. Det ordnade sig ganska snabbt, en tjej var vänlig nog att släppa in mig så jag slapp stå ute och vänta. Väl inne upptäckte jag att jag inte fick tillträde till redigeringssalen heller. Pga att mitt kort inte funkade. Blev insläppt av en annan vänlig själ.
Väl på plats drog jag upp riktlinjerna för dagen. Jag bestämde mig ganska på en gång för att jag skulle vara klar med allt innan jag lämnade för dagen. Och det var jag ju nästan. Filmen är klar, bränd och komprimerad för att visas på morgondagens (eller torsdagens) redovisning respektive publiceras på nätet. Ja, den kommer hamna här på bloggen någonstans.
Vad har jag då kvar att göra? Förutom att jag ska skriva klart det här inlägget, som får ses som avslutning på filmprojektet ska jag framställa ett omslag till filmen.
Jag kommer inte behandla några detaljer i hur jag bearbetat filmaterialet, förutom det jag gjort idag, utan kommer inrikta mig mer på vad jag tycker jag gjort bra/mindre bra, vad som varit lätt/svårt i projektet och vad jag är nöjd/missnöjd med samt om det är något jag skulle vilja göra annorlunda.
Men till att börja med; det här har jag gjort fram till i dag och det här är vad jag planerade att göra.
Idag la jag sista bitarna i pusslet till den färdiga filmen. Dagen började med att jag la lite, och väldigt onödig, tid på att försöka höja upp ljudet i dialoger/monologer. Att det var onödigt beror på att ljudet funkar ändå, den lilla bearbetningen jag gjorde igår för att få bort störande brus är tillräcklig men man vill ju alltid vara perfekt och är petig som fan, dessutom blev det bara brusigare när jag höjde. Istället gick jag på slutscenen, jag tyckte att kameravinklarna från klipp till klipp är för lika för att man ska få uppfattningen att det är ett långt samtal som vi bara ser delar av. Varför jag utforskade möjligheten att använda en zoomningsfunktion för att få lite mer olikartade klipp. Det är en scen jag så här i efterhand känner att jag skulle ha planerat bättre, genom att skriva ett tydligt manus och kontrollera inspelningsplatsen i förväg. Men jag skulle för den sakens skull inte vilja göra om scenen, den är i stort sett så som jag hade hoppats och tänkt mig.
I det stora hela känner jag att de flesta scenerna är okej gjorda, visst jag har gjort några småmissar i nästan varje scen och jag tänker inte gå in på detaljer om det. Till stor del beror dessa missar på att jag, tror jag, underskattat vikten av planering. Och anledningen till det stavas förmodligen oerfarenhet. Det är svårt att hålla koll på fyra skådespelare, en kamera och ljudupptagning samtidigt. Men på samma gång känner jag att jag i ett sånt här projekt ändå alltid kommer vilja hålla i trådarna själv och göra alla de sakerna på egen hand. Mest för att verkligen känna att det jag lämnar in är mitt eget arbete. Samtidigt tror jag också att man har mer behållning av att faktiskt ha försökt göra och misslyckats än att få ett rakt igenom perfekt material. Vem annan än filmmakaren bryr sig om ett hack i ett klipp p.g.a. en tappad bildruta eller en nyansförändring i ljuset eller en tonal-, volym- eller tempoförändring i ett samtal? Alla de sakerna har jag lyckats få med i min film, några har gått hyfsat bra att dölja andra inte. Och jag kommer störa mig på varenda en när min film visas.
Jag är i stort sett nöjd med det jag åstadkommit, jag tycker jag har lyckats skapa en film som motsvarar det jag satte upp i min planering – även om jag tycker den största svårigheten är att få fram ett budskap i en så pass kort film. Ett sätt som jag använt för att förmedla en känsla/leverera ett budskap var att i några scener dra upp tempot onormalt mycket, i hopp om att betraktaren skulle uppfatta att min karaktär var extremt stressad. Ett annat knep, att spela upp ett och samma klipp flera gånger efter varandra, använde jag för att få betraktaren att förstå att karaktären har mycket att göra.
Avid är inte ett enkelt program som man sätter sig framför och kan på en kvart. Problem och svårigheter har uppstått, jag har löst mina genom att läsa mig fram i Avid Help. Förhoppningsvis har något fastnat också.
Jag har en scen i min film, egentligen är det två som följer på varandra, som jag bara gav en chans. Detta p.g.a. de yttre omständigheterna, jag tror helt enkelt inte det skulle vara uppskattat att köra fram och tillbaka utanför, samt parkera precis utanför huvudentrén flera gånger vid NÄL. Efter att ha sett materialet till den scenen kände jag att ”Fan, det här måste jag ta om”. Men återigen, de yttre omständigheterna ”tvingade” mig att avstå. Det är nog den stora svårigheten, att inte veta hur materialet blivit innan man satt sig i redigeringssalen. En annan scen tog jag om, eftersom jag missat en sladd som hängde i bild. Vissa saker går att reparera i efterhand – andra inte. Jag är nöjd med det jag skapat av det material jag lyckats få ihop.
Min film är lite speciell på ett sätt. Ljudet. Jag har inte lagt på något i efterhand – förutom de två musikstyckena – och ljudet är enbart upptaget med den interna kameramikrofonen. Det skulle jag naturligtvis vilja göra annorlunda, en extern mick för att komma så nära ljudkällan som möjligt och därmed undvika volymskillnader i ljudet när man växlar mellan helbild och närbild etc. Men som sagt, ljudet funkar och det är gott så.
Sedan måste jag återkomma till det med planering. Jag har reviderat många kameravinklar från ursprunget i min pitch p.g.a. att de fysiska platserna där jag filmat inte haft de fysiska förutsättningarna jag förväntat mig. Med planering och rekognosering hade en del sådana förändringar kunnat undvikas. Men på samma gång så tycker jag att jag lyckats anpassa mig efter de förutsättningarna på ett bra sätt.
I efterarbetet med klippen har jag försökt att vara sparsmakad med färgkorrigeringen, eftersom jag sökte en så naturlig bildåtergivning som möjligt. Jag har vid ett par tillfällen ändrat ljusstyrkan för att återspegla tiden på dygnet som scenen utspelas samt vid ett tillfälle för att färger och ljus ska överrensstämma mellan olika klipp i samma scen. Nu sitter jag med två versioner av filmen, eftersom jag inte kunnat kolla dagens förändringar i någon redovisningssal. Jag har redan bestämt vilken jag tänker redovisa och lämna in. Det blir en spännande morgondag.
Jag är bara så glad att jag äntligen är färdig.